Helvetes barn.
Det får man säga om sin egen unge om man inte menar det egentligen utan bara ibland.
För en minut sedan ungefär tänkte jag det. "Helvetes barn. Dumma baby. Varför tycker du så illa om att sova? Är det roligare att vara vaken och grina, ramla, slå sig och tycka att livet är allmänt pyton för att du är dödstrött?"
Du kan inte svara på ovanstående, lilla tvärsöver Fröken. Du förstår inte, det vet jag, och det är min uppgift här i livet, just nu i alla fall, att veta när du är trött eller hungrig eller vad som helst, och hjälpa dig att få vad du behöver.
Jag gör det också.
Ibland skulle det bara vara härligt med en sån där unge som sätter sig ner med snutte och tutte i soffan när han/hon är trött och sedan bara somnar nöjt och mysigt utan skrik, gråt, vrål, arga sparkar och slag, utan att kasta saker och dra sig själv i håret.
Ett barn som inte blir förbannat när man försöker gosa och lugna och stryka på huvudet.
Men Du är ju Du, lilla Minnamojäng, och även om det är jobbigt ibland så byter vi inte bort dig.
Inte än i alla fall ;P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar