Denna bebis- min sista.

Idag fick jag komma hem efter att spenderat hela helgen på Skellefteå lasarett. Där sprang det omkring folk med bebisar i plastbaljor, folk födde barn till höger och vänster men det enda som hände mig, det var regelbundna blodtryckskontroller.
Jag har ju mått lite konstigt ett tag och det visade sig att mitt blodtryck var förhöjt så de behöll mig på observation i två dygn, nu är jag som sagt hemma igen och Minna jobbar sakta men säkert på att höja trycket igen ;)
Nädå, det känns mycket bättre nu, det verkar som om allt som behövdes var en ordentlig reboot, för nu är mitt tryck ganska normalt om än lite i överkant. Jag har då varken yrsel eller konstiga ryckningar i benen och det tar jag som ett gott tecken.
Däremot känns det som om denna bebis blir den allra sista som får bo i min mage men vem vet, om tre år kanske jag har glömt bort hur knasigt man kan må och bara MÅSTE ha en till... vi får väl se. För tillfället är det ingenting jag ser som en möjlighet.

Å jo, ungen låg i tvärläge igen i lördags när de kollade. I morse med huvudet neråt men ABSOLUT INTE fixerad. Läkaren sa att "fixerad" inte behöver betyda att de sitter fast på något vis, utan om man får en jättejättefull urinblåsa så kan den liksom trycka upp bebisen igen. Däremot trodde hon att han skulle bestämma sig för huvudet först när det väl är dags eftersom han inte velar mellan rumpa och rygg utan mellan huvud och rygg. Vi lär ju märka hur det blir.

Inte så värst händelserik helg alltså, jag hoppas att veckodagarna bjuder på lite mer spänning och äventyr. Kanske någon som vill komma på besök? Eller följa med och bada, slå ihjäl några timmar med pulka och korvgrillning osv osv? Herr Fredriksson är min assistent under dagarna, vilken tur att han jobbar nätter så jag slipper bli sjukskriven. Ni vet ju redan att jag är en snålis och det är ju ingen hemlighet att föräldrapenning och sjukpenning inte klirrar så värst mycket i kassan så jag är nöjd så länge en av oss kan jobba.
När unge Herr Fredriksson är född blir vi ju hemma båda två, i en och en halv månad ungefär, då lever man minsann inte fett men till och med jag måste ju erkänna att det finns saker som är viktigare än pengar.

Just nu sitter jag mest och väntar på att varmvattenberedaren ska bli full i varmvatten så jag kan duscha länge och varmt, tills det varma vattnet tar slut igen. Här i huset får Minna duscha först och hon älskar det. Då vår varmvattenberedare (långt ord) är ganska liten får man vackert ge sig till tåls en stund innan man kan njuta av en redig tvagning i varmt vatten men det är lika skönt ändå.
Min dröm är förresten en ångdusch.
Jag älskar ånga. I pappamatsalen på BB öppnade jag i smyg diskmaskinen när den precis blivit klar och kunde njuta av varm ånga länge, länge. De körde den på 80 grader så det blev supervarmt och superångigt. Helt underbart.
Köp en ångdusch till lillebror om ni ska köpa nåt, men en fullstor så han kan ha den när han blir större.
Tack på förhand.