Hur orkar man ens bry sig om vad andra äter?
En del hetsar upp sig så, DERAS "diet" är minsann den enda rätta (med diet menar jag kosthållning inte bentningsmetod, även om många hetsar upp sig över andras bantningsmetoder också).
Jag tycker att LCHF är skit, eftersom jag själv mådde som en stor skit efter att ha testat den. Inte trevligt för mig, men de som äter enligt den läran får väl göra det ändå. Tydligtvis mår inte alla lika skit som jag gjorde.
I det stora hela tycker jag att en kost där vissa saker är "förbjudna" är fel. Måttlighet är underskattat, det verkar som att det enda som gäller nu är antingen-eller-principen. Folk går hela tiden och suktar efter något de vill äta men inte FÅR, hur roligt kan det vara ens? Hur sund inställning är det till mat? "Jag FÅR inte äta det, förbjudet, stopp, nej!"
Själv får jag äta vad jag vill, när jag vill. Ibland känner jag inte för att äta potatis eller pasta- då äter jag sallad i stället. Vissa dagar vill jag äta mer- då gör jag det, liksom jag äter mindre de dagar jag inte är speciellt hungrig av mig.
Med det sagt- godis, chips och coca-cola är inte mat. Skrovmål och hämtpizza är inte mat. Inte enligt mitt sätt att se det i alla fall. Det är bukfyllnad och näringsmässigt riktigt skräp. Därför gillar jag inte att stoppa i mig det. Jag FÅR, men jag VILL inte, det är en stor skillnad.
Jag håller med dig fullkomligt!
SvaraRaderaJag tycker även att alla får äta vad dom vill och hur dom vill, bara dom inte försöker pracka på mig en massa dieter och tycker att bara deras diet är den enda riktiga.
Jag tror på sundhet; att äta nyttigt, normala portioner, motionera och unna sig något gott då och då.
Jag kom in på din blogg för ett tag sedan genom en annan blogg, så nu tänkte jag att det var kanske dags att kommentera och inte bara "tjuvläsa" :)