Som lite jobbigt.

Det är som lite jobbigt, det här med att ta det lugnt. Jag vet att jag tjatar om det men det kan inte hjälpas.

När man har en bebis i magen måste man äta. När man inte gör någonting blir man inte hungrig. När man inte är hungrig tänker man inte på att man inte har ätit och vips! Magen blir större men kroppen blir mindre och tjatet från omgivningen kommer som ett brev på posten.
Jag bantar inte, för er som undrar. Jag är bara nästan aldrig hungrig och tyvärr har jag helt tappat suget för godis/chips/popcorn/skräpmat så jag kan inte kalorikompensera genom att trycka ett skrovmål på MAX. Näringsmässigt är det väl ett dåligt alternativ också.

Så vitamintabletter it is, viktnedgången får allmänheten ta med ro. Bebis är inte speciellt matfrisk, helt enkelt.

Tack för kommentarerna förresten, jag ska experimentera lite med ekonomifrågan. Jag har planer, nämligen. Stora planer. Stora HEMLIGA planer.

Magbilder kommer! Jag har idag fått tillbaka min telefon så nu kan jag fotografera igen. Det var en ny kille på telefonaffären, han var riktigt supertrevlig. "Hoppas den går sönder en gång till" sa han. "Då får du en helt ny telefon. Den här är skräp, jag förstår att du är frustrerad". Tack, okända kille på telefonaffär. Jag ska ta reda på vad du heter och skicka ett mail till din chef där det står att du är världens bästa personal. Du sa precis vad jag tänkte!

...och så kan jag lova så här mitt på blanka onsdagen, att jag ska bege mig mot Klubben alldeles, alldeles snart!