Något dumt

Hejhej.
Regnet öser ner ute vilket betyder att inga TV-kanaler fungerar här hemma. Man kan bara se på TV här när det är klart och soligt, alltså blir det inte mycket tittande.
Alltså sitter jag och kollar omkring på världsberömda Internet i stället, tittar och förundras över hur knasiga saker och ting kan bli. En sida som fascinerar mig extra mycket är familjeliv.se, tydligen en väldigt populär site för folk som vill bli/ska bli/är föräldrar. Där kan man fråga om saker man undrar över och det är väldigt mycket, tydligen.

Vissa funderingar på "familjeliv" är minst sagt tragiska, andra bara konstiga. Någon vill veta om deras barn har ett knäppt namn, en annan frågar om det är okej att gå på toaletten trots att barnet skriker och en tredje är nyfiken på allt möjligt.
Det som de flesta verkar ha gemensamt är att de är väldigt osäkra på sin egen förmåga att vara föräldrar. Vad hände egentligen med sunt förnuft? Jag kan förstå att man är lite skakis så där i början men hallå, även om man skulle råka göra något litet "fel"- vad spelar det för roll? Jag tror inte att ungen får bestående men av att man till exempel råkar glömma den i bilen en kort stund när man varit och handlat. (Jag har själv blivit glömd både här och där, en tankspridd far är orsaken. Såvitt jag vet har jag ingen separationsångest).

Whatever, det kan säker vara ett bra forum men det verkar som att det mest används för att döma och spä på folks stora oro för att inte vara perfekta. Synd, tycker jag, för jag är säker på att de flesta är väldigt bra föräldrar.

Nu ska jag då äta popcorn och skratta åt konstiga facebookstatusar.
..och nej, inget prinsessbröllopskollande för mig imorrn.