En dag mindre kvar till det berömda ultraljudet och jag funderar och funderar. Alla säger att det kommer att bli mycket lättare att förstå när man har "sett" den, bla bla bla. Jag hoppas då verkligen det. Själva undersökningen är jag inte orolig över, jag vet på ett ungefär hur den går till och vad de ska kolla, det jag undrar mest över är om det verkligen kommer att kännas annorlunda efteråt? Gör det så att jag inser att jag faktiskt har en bebis i magen? Självklart vet jag det nu, men det finns ärligt talat inte så värst mycket känslor runtomkring det hela. Ärtan sparkar då och då, fast i mitt huvud är det bara en väldigt gasig mage. Viktuppgång på 2-3 kilo- skyller på alldeles för mycket mat och för lite motion.
När jag köpte barnvagnen kändes det som att jag lurades när jag sa att jag var gravid. Nu står den i garaget och skräpar och jag ägnar den inte en tanke förutom när den är i vägen när jag ska ha något därifrån. Det är inte så speciellt ofta men det händer då och då.
En del påstår att den som utför själva undersökningen kan bestämma själv om hon/han vill säga könet, om de kan se vad det blir. Skulle det vara så att det går att se men att personen inte VILL berätta, då kommer jag att bli vansinnig. Jag BRYR MIG INTE OM vad det blir, flicka eller pojke spelar ingen roll, men jag vill veta. Jag vill ha koll på åtminstone en liten grej under den här tiden.
vilken dag var det ni hade ultra?
SvaraRadera