Jo, jag tackar jag. Det har gått cirka tvåhundra år sedan jag sist uppdaterade er om vad som händer i min spännande vardag. "Nu måste det ha hänt massor", tänker ni då. "Nä" svarar jag. Det har inte hänt ett skit. Förutom att min bebis blivit lite mindre skrikig och därmed har jag hunnit få såpass mycket energi att jag orkar göra något annat än att ligga på soffan under de få stunder hon faktiskt sover.
För lilla Minna har haft sömn- mat- och magproblem. Det blev en liten men jävligt ond cirkel som var helsikes jobbig för oss alla. NEJ, det har inte varit mysigt att ha en bebis under dessa två första månaderna, jag skiter i om folk tycker att jag är dum i huvudet som säger det, men det är sant. Första månaden av Minnas liv var jag sjuk och andra månaden har som sagt bestått av skrik, skrik och åter skrik. Hon har aldrig varit nöjd, aldrig sovit trots att hon varit så trött att hon nästan svimmade (okej hon har sovit men inte i närheten så mycket som hon hade behövt) och det har varit några veckor av hopplöshet och förtvivlan- men nu har det börjat vända! Nu kanske vi också får uppleva det där mysiga, härliga som alla pratar om. Alla de som inte fattar att jomenvisst, nog vet jag att det kan vara hårt arbete att ha barn, jag har aldrig sagt annat, men att ha ett barn som inte mår bra under en längre period- det är för fan ingen normal situation. Så jag ber om ursäkt (eller nä, det gör jag ju faktiskt inte) men VI tycker INTE att det har varit kul. Alls. I ärlighetens namn punkt amen.
Jag har lurat sambon att börja med middagen, "börja du så fortsätter jag", egentligen hade jag inte en tanke på att ens hjälpa till men jag tror jag ska ta och dra ett litet strå till stacken i alla fall. Jag kan ju åtminstone titta på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar