måndag 30 augusti 2010

Jag tar det...

..lugnt, piano, i snigelfart. Typ.

Blev en övning i Sunderbyn igårkväll på grund av onda sammandragningar och lite blod i trollorna (de NYA!). Fick ligga med spännband runt magen i en timme och sedan körde en snäll sköterska in en spruta i låret på mig för att stoppa sammandragningarna. Det gjorde inte ens ont. Sprutan alltså. Sammandragningarna var inte så sköna.

Det var en väldigt sympatisk dansk barnmorska som kopplade på spännbanden. "Du har inte funderat på att vila?" sa hon. "Jamen jag stannar ju när det gör ont", sa jag. Då skrattade hon åt mig.
Det bästa hon sa varr ändå följande;
"Det brukar vara svårt att hitta hjärtljuden på CTG när den är så liten, bebisen. Men du är ju så smal och fin så det här hörs jättebra!" (Med dansk brytning). Då blev jag plötsligt mycket munter och klämde lite på magen med två fingrar för att känna hur lite magfett jag hade. Det blev världens valk mellan fingrarna så jag slutade upp med det och litade på hennes ord.

Jag blev beordrad att VILA av samtliga personer jag träffade där på sjukhuset. Hur ska jag egentligen kunna vila mer än vad jag redan gör? Det är fysiskt omöjligt. Det känns som att hela jag stannat upp och bara jäser. Vila. Det tråkigaste som finns om man inte är på vil-humör. Man ska väl ändå kunna gå en sväng utan att ungen ploppar ut, va? Jo.

1 kommentar:

  1. Asså, du måste ju vila! :P
    Förstår att man blir svårt uttråkad men akta bara lillärtan i magen, hon ska helst stanna ett tag till där inne!
    Ses imorrn

    SvaraRadera