Jag har ätit och vilat och helt plötsligt känns livet liiiiite mer uthärdligt. Gode myche faktiskt, som jag brukar säga. Nu väntar jag på avgrundsvrålet från vaggan, signalen om att det är dags att sätta sig i soffan och mata det bottenlösa odjuret.
Hon skulle nästan passa att bo i en grotta och äta allt som passerar, vore hon inte så fruktansvärt snygg.
Eller, har ni sett "SvampBob Fyrkant"-filmen? Monstret som har en godis på tungan som lockbete? Minna skulle passa att vara ett sådant.
Jag hittade ingen bild på monstret men vill passa på att rekommendera filmen. Den är skitkul.
Min älskade sambo har åkt för att handla. Jag måste bara påpeka att han har varit otroligt fantastisk de senaste två veckorna- ett stort stöd när jag helst av allt bara längtat efter att få lägga mig ner och dö. Utan honom hade det inte funkat, det är då ett som är säkert.
Han lagar mat och diskar och fejar och vaggar Minna till sömns, han tvättar och skottar och rastar hunden, han gör egentligen allt utom att mata bebisen (fast till och med det gör han ju, kvällsmålet= ersättning) och det är jag oerhört tacksam över.
För att nu vara lite blödig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar