Det har varit en sinnessjukt stressig vecka, den avslutas med helgjobb så inte ens till helgen får jag vila. Helgen efter fyller Minna år. Det blir inget stort kalas, det blir två små. Ett med andra bebisar och ett med familjen. Köpesfika. Känns som att promenaden till ICA (50m) kräver mer energi än vad jag har just nu men i värsta fall kan jag ju alltid skicka hennes far.
Hennes far, som har ännu mindre tid än vad jag har. Han ska renovera lilla toaletten, måla väggarna i trappen, sätta in dörrar, spika lister... jag ska väl försöka hjälpa till men någon måste ju sköta om det lilla monstret också.
Nämnde jag att vi båda jobbar heltid? Skiftgång, aldrig samtidigt?
De senaste dagarna har jag varit helt slut, Minna är inne i en "ma-ma-ma-ma BÄR MIG"-period, jag bär, Minna trycker på lysknapparna och förundras över att lamporna tänds och släcks. "App!App!". Jajjemän. Knapp. "Mpa ÅÅÅ!". Lampan på. Rundgång i hela huset, sen tillbaka från början. När min rygg är nära att knäckas och jag tror att bebisen är på väg ut av sammandragningarna sätter jag ner henne, då dunkar hon skallen i golvet och slår händerna på sina ben samtidigt som hon vrålar det högsta hon kan.
"Sluta nu Minna, mamma bryter ryggen" brukar jag säga då. Det verkar hon skita i.
Nya ord,
fläkt, tick-tack, blöja, kaka.
Upprepas en miljon gånger per dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar