I brist på annat.

Igår kom Minna spatserandes med en apelsin i ena handen. För en sekund tänkte jag inget speciellt, sen slog det mig; hon går ju alldeles själv och utan uppmuntran! Hon fortsatte vidare som om det var den mest naturliga sak i världen och det är det ju, det vet jag, men jag har fortfarande inte vant mig vid att min bebis kan promenera.
Det bästa med Minna däremot är hennes kaffebjudningar. Hon lånar sin fars tomma kaffekopp och bjuder nallen, hunden och katten. Ibland låtsas hon dricka själv, då gör hon ett sörplande ljud och säger sedan "uääck". Det beror helt säkert på att vi sagt att kaffe är blä när hon visat att hon vill smaka.
Bara jag och min sambo tycker att det här är intressant men i brist på annat att göra sitter jag framför datorn och tråkar, den som inte vill läsa är varmt välkommen att sluta genast.

Ett tolvtimmarspass kvar i morgon, sen börjar stora allvaret med renovering, kalasförberedelser och julbestyr. Jag kan väl inte säga att jag ser fram emot något av det men jag längtar verkligen tills det är klart. Det lär inte spenderas så mycket tid framför datorn, men då kanske jag har något intressant att berätta när jag väl skriver. Vi får hoppas det.