Livets ironi.
Eller tur i oturen.
Man kan se det lite som man vill.
Igårkväll hade jag ett fruktansvärt mysamedMinna-behov. Jag lade dock band på mina känslor och lät henne ligga kvar i sin spjälsäng där hon snarkade för kung och fosterland. Till klockan 00.44 (ja, jag tittar alltid på mobilen när hon vaknar mitt i natten) då hon började fisa och låta något så förskräckligt.
Minna håller antingen på att få någon liten tand, svårt att säga eftersom man aldrig får titta i hennes mun, eller så är hon bara extremdålig i magen. Hon har nämligen skitit igenom blöjan typ tre gånger per dag i två dagar. Inatt var det dags för nattpremiären.
Det var bara upp, tända lampan (vilket framkallade ett förtjust ÅÅÅH från personen i spjälsängen) och igång med sanering av unge. So far so good. Efter det var Minna pigg. Jättepigg och på prathumör. Det tog två timmar innan hon somnade om, nöjt tänkte jag då att hon säkert skulle ta en liten sovmorgon i morse. Ack, så jag bedrog mig.
Kvart över fem steg vi upp.
Nu har frukosten intagits och det är dags för operation städa huset.
Tack och lov för att jag har en unge som älskar dammsugaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar