onsdag 3 november 2010

Vansinnig!

Vansinnig är en överdrift, det är det verkligen, men frustrerad, det är jag i alla fall!

Igår påstod "de som kan", dvs. sjukhuspersonalen, att min bebis låg med huvudet djupt nere i bäckenet och att hon var, i det närmaste, fixerad.
Så hur kommer det sig då att jag igårkväll med stor säkerhet kände hur hon vände på sig igen? De kan väl inte o-fixera sig själva? Enligt alla läkare och barnmorskor jag pratat med är det alldeles för trångt för att bebis ens ska lyckas vända på sig utan att det gör väldigt ont/känns extremt obehagligt för mig, de menar på att det i princip inte händer.

Antingen har jag ett rejält megabautabrett bäcken som ger bebis supermycket rörelsefrihet eller så är det något som är konstigt.
Jag vet att det är tjatigt och jag vet att jag inte borde stressa upp mig över såna saker men det vore faktiskt trevligt att ha en liten aning om HUR mitt barn ligger när jag ska trycka ut det. Jag har nog svårt att acceptera att jag inte vet vilken dag hon ska komma, kontrollfreaket nummer ett, jag, blir ganska uppe i varv över sådana saker som inte går att kontrollera överehuvudtaget.

Jag tror att jag ringer barnmorskan idag och surrar lite. Bara för att.
Är ni less på att läsa om hur en ofödd bebis ligger?

Då ska jag berätta en roligare sak.
Hälsade på en liv levande tvåveckors-bebbe igår, tror ni att jag blev liiiiiite avis? Så jäsingens liten och söt, har svårt att tro att min också kommer att vara så pyttig.
När jag åkte hem fick jag panik. Det ÄR alltså en sån där vi ska ha. HUR i hela världen ska jag klara av att ta hand om en sådan liten varelse?

1 kommentar:

  1. Nej, det händer inte. Ändå hände det min mamma att min lillebror vände på sig natten innan snittet. Utan några särskilda obehag värre än innan. Så det så. De som kan, kan minsann inte allt...

    SvaraRadera