Jag provar allt.

Nästan allt.
Lånade en bok på biblioteket igår, i den boken kunde man läsa mycket om positiva tankar och psyke, mindfulness och sånt hokus-pokus. Men det kan väl inte skada?

Så, inatt när jag vaknade av att det gjorde jätteväldigt ont mitt inuti mig tänkte jag positivt. "Hej bebis", tänkte jag. "Vill du komma ut nu så får du väldigt gärna göra det, välkommen!". Hon kom inte ut. Jag fortsatte att tänka positivt, tog två panodil, gick ut på promenad med två missnöjda hundar (vadå gå ut klockan två på natten? Är matte jävlat it i ordning?! Skönhetssömnen förstörd! ...men okej jag bajsar väl då.) och vände och vred mig ett tag, orolig för att råka väcka sambon som sov så gott. Jag somnade till slut.


Idag- en okej dag. Lite dimmig på grund av sömnbristen men lyckades ändå följa med sambo och hundar till stranden för spring och bus. Kan ju tillägga att springet och buset inte sköttes av mig. Jag gick mest som en barbamama och skrek "Vänta på mig, gå med mig!", förgäves så klart för ingen, absolut ingen, orkar väl gå i snigelfart om man inte har ont eller är jättetjock.
Jag sov när vi kom hem.