När sömnlösheten ändå hägrar.

Efter ett 24-timmars arbetspass är jag inte speciellt sugen på att ta tag i saker och ting här hemma men å andra sidan, om jag alltid väntade tills jag var sugen med att göra saker (städa, tvätta, diska, ha sex, vika tvätt, gå ut med hundarna) skulle det inte bli mycket gjort.
Därför planerar jag nu att inom en snar framtid, dvs. så snart jag skrivit klart, starta tvättmaskinen och börja fixa i kontoret/hundrummet/bebisskötrummet. Alltiett-rummet kan man väl säga. Jag är inte riktigt säker på hur jag vill ha saker och ting där inne så det är bara att sätta igång.

Jag känner ändå att jag inte kommer att sova särskilt mycket inatt så det är lika bra att göra något produktivt av tiden jag är vaken.

Köpte "MAMA gravid"-tidningen igår. Vad hela den där förbannade tidningen förmedlade var följande;
1. Det är skitjobbigt att vara gravid. ALLA får ALLA MÖJLIGA besvär.
2. Att föda gör SKITONT. Självaste Hin Håle skulle inte ha kunnat komma på en värre bestraffning till kvinnan om han så funderade tills hjärnan brakade ihop.
3. Är man gravid ska man unna sig kläder. Gravidjeans för 2500 spänn är man värd- minst.
Att man sedan mest troligt aldrig mer kan ha kläderna är väl skitsamma.

Tanken slog mig som en blixt från klar himmel. Det har blivit INNE att vara motvalls! Folk är så fruktansvärt spyless på puttenuttigulliplutti, allt är underbart, fina fisken, lätt som en plätt att det börjat luta alldeles för mycket åt andra hållet. Nu ska man plötsligt vara megabitter och cynisk och kräkas galla, är det någon som skulle råka nämna att något är bra, ja då är man helt sonika PRÄKTIG och ljuger.
Men, vadå, om det är inne att vara motvalls, då är det väl motvalls att vara nöjd? Kärringen mot strömmen liksom, som man brukar säga.

Här kommer då jag, som från min upphöjda piedestal aldrig missat en möjlighet att se ned på präktighetens grå massa, jag, som minsann skulle klaga på ALLT under min graviditet (foglossningar, illamående och halsbränna).. ja, här kommer jag och har nio månader som är totalt befriade från allt vad krämpor heter. Inte ens en liten förkylning har jag åkt på. Ska jag känna efter ordentligt så jo, jag har lite tandvärk på vänster sida nere men jag tror mer att det beror på popcornskal som har lirkat sig in under tandköttet än på att jag är gravid.
Vad vill folk att jag ska säga? Att hitta på saker för att verka intressant och förbannad har aldrig varit min grej och kommer nog aldrig att bli heller.

Ganska synd om mig som gick miste om chansen att vara bitter och tjurig, menar, det finns väl ändå ingen bättre tidpunkt än när man är gravid?