En vän till mig är försvunnen och hennes bil och kläder har hittats vid älvkanten.
Oväntat, overkligt, oförståeligt.
I såna här situationer försöker en del se hoppet. "De har inte hittat någon kropp, hon kan finnas i skogen någonstans", eller "det kanske är iscensatt, hon har börjat ett nytt liv någon annanstans".
Själv är jag bara krass och hopplös. Realist. 99,9% risk att hon har hoppat i och dränkt sig. Skulle det nu visa sig att jag har fel, att den där promillechansen att hon fortfarande lever är den som stämmer då kommer jag glatt att ställa mig på stadens torg iklädd endast dumstrut och basunera ut mitt misstag.
Man hinner tänka så mycket under ett litet dygn. Hinner undra över saker som man aldrig, aldrig kommer att få svar på. Hinner uppskatta alla som finns runt omkring en lite extra, kanske känna ett litet orosmoln i hjärtat över att ingen är osårbar och att man inte kan förutse vad som väntar nästa dag eller nästa vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar