När jag behöver det som mest

Hade jag fått tillbaka min telefon hade ni sett, i stället för trist text, världens roligaste collie här. Nu får ni nöja er med att tro på att Pricken efter sin klippning igår ser ut som en halv vinthund, jag kan inte låta bli att skratta år henne så fort hon går förbi. Däremot så tror jag att det är värt att se ut som en clown för hennes del, ni slipper hon skräp och småkryp som fastnar i pälsen. Lite svalare blir det nog också, jag kan tänka mig att det måste vara ganska svettigt att gå omkring med en massa päls hela sommaren.

Ärtan gör fortfarande inget väsen av sig, vecka 14 idag- känner absolut ingenting. Ingen "växtvärk", foglossning eller extra hunger. Humörsvängningarna har helt försvunnit och allt är precis som vanligt här i det lilla huset i byn förutom att jag ser ovanligt lönnfet ut. Nästa vecka ska jag ringa och boka tid för ultraljud och då SKA jag fanimej ha en tid, hur jävla jobbigt det än är för dem att göra ultraljud mitt i semestrarna. Har jag nämnt att jag (vi) även kommer att ta reda på könet om de nu kan se det? Jag skiter fullständigt i om det blir en pojke eller flicka men jag vill veta på ett ungefär vad jag kan förvänta mig. En del har försökt att övertala mig att INTE göra det, de kan se fel är den vanligaste orsaken. So what? Skulle det nu råka komma ut en pojke när de sagt en flicka eller tvärtom spelar väl ingen roll? Säger de däremot att jag väntar en cykel och det ploppar ut en bebis, ja då kommer jag nog att bli besviken.