Till mig själv.

Hej, mig själv.

Jag tänkte bara påminna om vad jag lovat mig själv angående livet och jobb och "måsten". Det kan vara viktigt ibland för ofta glömmer man bort vilka åsikter, planer, drömmar och värderingar man har, de skjuts åt sidan till förmån för annat. Annat, som kanske verkar viktigare vid första anblicken men som egentligen bara är sådana saker som gör att man vaknar upp en dag, 40+, och undrar vad fan man har gjort med sitt liv.

Minst en gång vart annat år ska du och din sambo åka utomlands, med eller utan barn. Nästa resa blir en sista-minuten under årets semester- man måste passa på medans man har chansen. Kommande resor lär planeras långt i förväg och det är viktigt att ta tillvara på möjligheten medans den fortfarande finns.

Låt ingenting bli ett tvång. Påta i trädgården för att det är roligt, inte för att du måste. Var nöjd trots lite hundhår och damm i hörnen, ett kliniskt rent hus gör ingen människa lycklig. Vänd trosorna ut och in om du inte ids tvätta just idag, eller ännu bättre, köp FLER trosor och en större tvättkorg.
Träna det du känner för, promenader en period, simning, gymet en annan. Cykla på sommaren.

Du kommer aldrig att bli den perfekta mamman, det vet du, men du kommer att vara nog bra. Du kommer att skrika åt ditt barn, bli arg på det, vilja komma ifrån ett tag- so what? Vill någon döma ut dig som mor för det, låt det vara deras bekymmer. Försök att bortse från den löjliga putte-nutt-filosofin och gör så gott du kan. Det räcker gott och väl.

Försök att upptäcka alla möjligheter i stället för att nöja dig med vad som finns. Ett nytt jobb, en flytt eller kanske bara en om-möblering, tänk efter, vad vill du göra? Självklart ska man vara glad för det man har men det är viktigt med regelbundna genomgångar- är jag LYCKLIG? Är jag egentligen nöjd eller nöjer jag mig bara? Var inte rädd för att gå igenom en tung period för att komma till en bättre. Omväxling förnöjer.. och vem vill egentligen, ärligt talat, lunka på i samma gamla slitna spår, år ut och år in?

Var inte rädd för att sätta dig själv främst någon gång då och då, hellre ofta än sällan. Ingen uppskattar en martyr och både du och din omgivning mår bättre av att du tar hand om dig själv. Att man, när man skaffar barn, inte kan lägga tid på sig själv och skita i allt annat är bullshit. Det blir vad du gör det till, glöm aldrig att det är du själv och ingen annan som bär ansvaret för dina handlingar eller icke-handlingar. Att skylla på någon annan är att lura sig själv. Ibland är det svårt och ibland är det lätt att prioritera sig själv men gör man det aldrig blir det omöjligt, till sist.

Last but not least- uppskatta dagarna du får. Skitdagar eller bra dagar, regniga, blåsiga eller soliga. Klaga när du känner för det, bitcha när du känner dig bitchig och skratta högt som fan när det inte passar sig- om du känner för det. Vem kommer egentligen att bry sig om hundra år?