fredag 26 februari 2010

The Morning and I

Jag har ett strålande morgonhumör.


Varje morgon. Det är som att jag vaknar med all världens glädje och pratsugenhet liksom instängd inuti mig och det MÅSTE ut!

Min sambo har världens kanske sämsta morgonhumör. Inte världens bästa kombination när jag springer runt och surrar om hur "smaaaal" jag har blivit, planerar dagen in i minsta detalj (åså kommer ni halv tie åså åker vi till stan och köper dittdatt åså gör vi de å sen de å sen blir de så) och vill börja diskutera inredningsdetaljer.
Han, han går bara runt i tystnad och gör det han ska göra (klär på sig, åker på jobbet) och muttrar mest åt mina fantastiska idéer och förslag.

Jag är inte ledsen för det, jag klarar mig bra med att få prata för mig själv, är jag riktigt RIKTIGT på hugget surrar jag en stund med hundarna också, bara för att. Det kanske mest är positivt att jag får hålla låda alldeles solo, jag låter ändå aldrig någon få en syl i vädret (med "någon" menar jag min sambo, det är sällan någon annan är hos oss klockan 06 en vardagsmorgon. Inte på helgerna heller för den delen).


Kvällstid är jag sur och trött och jävlig så det jämnar väl ut sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar