Otroliga misstag

Det har varit en underlig dag idag, underlig och underhållande.

Föreställ er följande scenario;

På X-ray med jobbet.
I väntrummet. Sjuksköterska frågar om det är (jobbets förnamn). Javisst!
Men oj, säger sjuksköterska, jag glömde visst rullstolen!
Han behöver ingen rullstol svarar jag. Han går så fint själv.

Hum, hum di-dum.. hiss ned, vart ska vi egentligen?
(Jobbets förnamn), har du varit inlagd på sjukhus förut?

Precis i den sekunden började jag ana att något var fel. Vadå läggas in? Han ska ju på röntgen!
Ehh.. alltså, vahettere, är det rätt människa du har tagit nu?
JOOOO, (jobbets förnamn) Jonsson.
Nää. Not korrekt. Hur fel som helst.

Asgarv i hissen på väg tillbaka.

Själva röntgen gick bra.

Sen skulle vi äta.
Ena pizzerian var stängd, Max var full med småbarn från högstadiet som tydligen fortfarande protesterar mot att skolmaten smakar skit.
De skulle ha varit med på min tid!
Då fick vi minsann trycka i oss cole slaw även om vi hatade det!

Hur som helst, det blev en kycklingsallad (förbannat god!) på PitStop. Jag snubblade på en rullator och slog halvt ihjäl mig.
URSÄKTAFÖRLÅT skrek jag, för av erfarenhet vet jag att folk med rullatorer brukar vara lomhörda.
Mackapärens ägare tittade argt på mig och snörpte på munnen.
Människor som snörper på munnen är jag inte mycket för så jag storsnörpte tillbaka och sparkade till rullatorn en gång till när jag ändå gick förbi.
HON kunde ju också ha bett om ursäkt för att hon ställde sin dödsmaskin mitt där jag skulle gå.