onsdag 13 januari 2010

Skitjobbigt, skitmycket, skitöverdrivet.

Ibland när jag åker hem på morgonen efter att ha jobbat natt har jag en sorts stress i huvudet. Jag tänker på allt jag måste göra när jag kommer hem och gör en stor grej av det, hur ska jag hinna liksom? Då blir jag så där konstigt sur och undrar hur i helvete folk klarar av det. Livet alltså.
Sen kommer jag hem och gör mina grejor (som tydligen inte var så många eftersom jag ju faktiskt inte är ensam i hushållet utan håller mig med en liten slav) och det tar inte mer än två, tre timmar. Äter lunch, dricker kaffe.. efter det kommer rastlösheten som ett brev på posten. Då brukar jag välja mellan två alternativ. Sova eller åka någonstans. ELLER, fanns visst ett tredje, städa någon konstig stans där man aldrig brukar städa annars.
Typ torka lister.

Torka lister. Det måste vara det mest fantastiskt osynligaste städ som finns. Menar, det är ju ingen som kommer och hälsar på som påpekar hur oerhört vältorkade lister man har. Vad händer om man aldrig torkar listerna? Blir de dubbelt så höga pga. allt damm och hundhår som lägger sig ovanpå dem? Kanske är det helt enkelt så att inget händer, de bara ligger där och ser lite dammiga ut men det är ju hur som helst ingen som märker det.

Kanske bra att torka lister om man har barn. Barn slickar ju på allt. Fast lite damm har väl ingen unge dött av?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar