torsdag 28 januari 2010

Själviska tankar.

Don´t get me wrong.

Någon gång i livet kommer nog jag också att skaffa barn, men ska jag vara brutalt hemskt ärlig känns det faktiskt ganska jävla skönt att inte ha det just nu. Visst, skulle jag nu bli på smällen vore det ju inte världens undergång, jag skulle nog inte grina ihjäl mig.

Varför, då? Varför känns det ganska skönt att inte ha barn? Det finns flera anledningar.
1. Jag kan göra vad jag vill, när jag vill. Sista-minuten-resa? Javisst. Vara ute i skogen hela dagen utan att behöva packa med halva hushållet? No problemo. Jag tar bara på mig skorna och jackan och så går jag ut. Slut.

2. Pengasparning. Vill gärna ha en extremt eller i alla fall någorlunda stabil ekonomi när det kommer en bebis. Hinna spara en massa tusenlappar så att det alltid finns pengar när det behövs. Typ när kylen går sönder. Eller tvättmaskinen, eller vad det nu månde vara som man helst vill slippa köpa på avbetalning. Helst ska det finnas utrymme för att spara till barnet också, några hundralappar i månaden.

3. Jobb. Jag gillar att jobba och ser egentligen inte så mycket fram emot att vara hemma en längre period, även om det nu skulle vara en bebis inblandad. Visst, det finns ju hemma-pappor, men jag misstänker att det är samma sak där. Det är som att en del tar för givet att alla ska längta efter att vara hemma med sina barn, och det ska man väl egentligen. Jag gör det däremot inte just nu, vilket ju måste vara en exceptionellt bra anledning till att vänta med unge ett tag.

Så, hur självisk jag än låter, kan jag tycka att det vore ännu mer själviskt att skaffa barn bara för barnskaffandets skull.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar