tisdag 26 januari 2010

Jag är elak, väldigt elak.

Men det är inget jag tänker ändra på.

Alla kan inte gilla alla och vara kompis med alla, som på låg- och mellanstadiet.
Jag anser att livet är alldeles för kort (och jäktigt) för att jag ska slösa bort det på att vara på ställen där jag inte vill vara, med folk jag inte vill vara med.
Så jag skiter i det. För det mesta.
Folk blir sura när de inser att man inte anser dem vara vän-material.
Varför?
Själv reagerar jag bara med ett "Synd för dig då" och vet att det finns hur många andra människor som helst att umgås med. Inte mitt problem, liksom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar