tisdag 6 april 2010

Det är konstigt.

Visst är det lite knäppt egentligen,
att det inte känns likadant för alla att ha en bebis i magen? Det finns liksom inga symptom som man måste ha för att vara på tjocken "på riktigt", förutom ett positivt gravtest då men det kan man ju inte kalla symptom.

Alla frågar om jag börjat må illa än. Nja, säger jag då.
Jag har ingen huvudvärk, är inte speciellt trött, inte ont i magen*, är varken mer eller mindre hungrig än förr och känner mig definitivt inte preggo även om jag försöker intala mig själv att jag faktiskt är det.


* Idag ska jag göra en fuling och se om det funkar. Ni får veta mer senare. Eller, fuling och fuling, jag betalar skatt som alla andra så jag tycker att jag har rätt att nyttja landstingets resurser. Spännande va? En liten cliffhanger. To be continued...

Stackars sambomannen har nog ännu svårare att förstå att ärtan i magen finns där. Han känner ju inte ömma boobisar eller små humörsvängningar, han får bara ta konsekvenserna av dessa underliga saker. Å andra sidan har han nu en privatchaufför i nio månader så visst njuter han av vissa fördelar, om än han nu inte dricker så ofta. Nackdelen med det är dock att jag vägrar att stanna längre än tio så vill han inte hem då får han ta taxi och komma hem till en arg kvinna efteråt.

Ska fila på min lilla scam.

1 kommentar: