Slutet på v. 9 som har varat i två veckor.. tack vare ultraljudet jag gjorde. Sånt man får leva med .
So far har det varit ganska lindrigt måste jag säga. Ibland undrar jag om det ens finns kvar nåt men det borde det ju rimligtvis göra. Det är typ hundra veckor kvar tills besöket hos läkaren (nä, men minst tre i alla fall) och tusen veckor tills det där vanliga ultraljudet. Tur att tiden går fort i alla fall, nu när det är vår.
Jag känner mig lat som fan, ingenting blir gjort pga. hemskt besvärlig trötthet och så blir jag liksom lite halvt deprimerad där på eftermiddagarna. Konstig känsla.
Träningen går inte heller så bra, jag är inte riktigt säker på vad det beror på men jag har mina aningar. Tar mig då dit ändå, även om det bara blir en halvtimmes simning, eller en kvart, eller vafan som helst. Måste ju hålla vanan vid liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar