Jag har lite för mycket tid till mitt förfogande just nu, därför tänkte jag ta upp lite tankar som gäller föräldraledighet.
Bebislorten är fortfarande långt borta (fast ganska nära ändå) men jag har redan berättat på jobbet och för brukarens föräldrar. Jag vet ju att jag är oumbärlig och måste därför försöka förbereda kollegor och arbetsgivare på det som komma skall.
Hur som helst, jag har tittat fram och tillbaka på den här föräldrapenning-grejen och beslutat mig för att jag har det ganska bra ändå. Ska maxa uttaget med 7 dagar i veckan, sno några dagar från sambon och få ut ungefär 1 år i ledighet. Efter det får herr F vara hemma i någon månad innan ordningen återigen infinner sig.
För er som inte vet det, kan jag informera om att vi jobbar på samma ställe fast olika skift. När jag är ledig kommer sambon ändå att vara hemma mycket eftersom det är dag/kväll/nattskift, lite varierat så där.
När vi båda börjat om att jobba igen finns det ett litet problem. Vår lilla lort kommer troligtvis aldrig att få gå fulla dagar på dagis (jag vet att det heter förskola men jag är gammal och säger dagis) eftersom det alltid är någon hemma. Han eller hon kommer att vara ett sk. 15-timmarsbarn. Jag kan tycka att det är lite trist, inte på grund av att jag redan längtar efter att lämna iväg min ofödda unge utan för att jag tror att dagis faktiskt har stor betydelse för ett barns sociala utveckling. Personalen på en förskola aktiverar och stimulerar de små på ett sätt de flesta föräldrar inte gör, det vet jag själv då jag ju har arbetat inom yrket i flera år.
Nu gled jag in på ett litet sidospår, let´s glida tillbaka igen.
Föräldraledighet.
Mycket cash ger det ju inte. Enligt mina beräkningar kommer jag att få ca. 12000 i lönekuvertet när jag tar ut 7 dagar/vecka under den tiden jag har tänkt vara ledig. Det är väl inte så lite men betydligt mindre än vad jag är van vid.
Vi har redan börjat se över räkningar och utgifter och som tur är kommer det mesta i huset att vara klart innan Lorten tittar ut så de utgifterna kommer inte att finnas. En bil mindre kommer att rulla till och från jobbet, bara där blir det en besparing på ungefär 1000 kr i månaden, om jag nu inte börjar ränna land och rike runt med bebisen.
Jag försöker att inte fundera så mycket över såna här saker men samtidigt är det lite jobbigt för kontrollfreaket Kicki att inte riktigt veta hur det kommer att bli. I vilket fall som helst måste man ju anpassa sig efter rådande omständigheter och det brukar jag (och sambo) vara bra på så jag tror inte att det ska bli några som helst problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar