Dessa två odur har mig helt i sitt våld. De har fått mig att anpassa mina morgonrutiner efter deras önskemål och behov och det är numera mer regel än undantag att kliva upp strax före fan om morgnarna.Meeeen, vad gör man inte, de är ju trots allt människans bästa vänner, eller hur det nu var. De bidrar till en lång, skön promenad före frukost och det är inte fy skam- i alla fall inte nu när bakisdagar är ett minne blott.
Att städningen sker regelbundet kan jag också tacka de fyrbenta för, vill jag inte att hundhåren ska ta över bör jag dammsuga minst varannan dag. I morse tyckte tydligen en av dem att det var dags att tvätta mattan i hallen och påpekade detta genom att helt sonika kräkas litegrann på den. Fixat, de är fullt medvetna om att matte inte låter en matta med kräk på ligga kvar på golvet i det skicket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar