fredag 5 mars 2010

Dummar mig

Man får inte alltid som man vill.

Jag är en sån där konstig människa som inte fattar hur andra tänker ibland.
Ta det här med arbetslöshet till exempel.

Jag själv gick ett år på naturvetenskaplig linje och två på samhällsekonomisk. Jag gick alltså aldrig ut gymnasiet och har inga slutbetyg. Jag flyttade utomlands i stället, helt utan sparade pengar och utan en kompis som sällskap. Jag tog det jobb jag fick, tjänade tillräckligt med pengar och klarade mig fint.
När jag, efter 3,5 år, flyttade hem till Sverige igen hade jag fortfarande inget slutbetyg och inga egentliga referenser, menar, vilken arbetsgivare ringer till någon som pratar utomlandiska för att snacka referenser? Var heller inte berättigad till A-kassa eller socbidrag pga. att jag ju var folkbokförd i Storbritannien. Jag bodde hos mor och far i två månader, sen hade jag hittat mig ett fast jobb med en okej inkomst (mer än noll) och där jobbar jag fortfarande kvar, nu med en ännu bättre inkomst.

Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon lyckas gå arbetslös i flera år. VILL man verkligen så GÅR det. Korta vikariat, timvik, skitjobb på Donken- det finns alltid något! Är det nu så att man absolut inte kan tänka sig att ta ett sunkigt jobb, jamen då får man väl ta och studera då?

Det här är verkligen inte menat som ett påhopp.
Däremot har jag många i min omgivning som tycker så fruktansvärt synd om sig själva för att de inte har något jobb- men samtidigt är de villiga att ta strafftid från A-kassan eftersom de blivit erbjudna ett jobb de inte vill ha, betyder med andra ord att de måste få socialbidrag för att kunna klara sig.
Kanske man skulle ta och sänka ribban då och vara lite realist? Man får inte ett VD-jobb serverat på silverfat precis.

2 kommentarer:

  1. Näe, det får man inte! Jag har sagt upp mitt medlemsskap i facket - kankse dumt men det struntar jag i. Det betyder alltså att om jag skulle vara arbetslös skulle jag ta vilket jobb som helst, bara för att lix få in pengar. Sen kan man alltid byta!

    SvaraRadera
  2. Jag har varit arbetslös sedan jag gick ut skolan. Jag har haft ETT sommarjobb som jag verkligen trodde skulle ge mig jobb sedan (men chefen hatade mig tydligen, man fick inte vara tatuerad eller piercad(!!!!) ). Jag har gjort allt jag kunnat och sökt jobb men har jag fått nått? Nej.. Det är inte så _bara_ som alla säger. Och det är lättare att få jobb om man redan har jobb. Jag har sökt på nästan vartenda ställe i Piteå men nee.. Men dom kanske bara inte tycker om mig, KAN ju vara så. Visstfan kan man söka som betongarbetare men då ska man ORKA med det också och det är det inte alla som gör. Kalla mig lat men så är det. Men det är fan inte kul att vara arbetslös. En kompis till mig flyttade till Stockholm för att få jobb. Hon fick ett på en matvarubutik men sen fanns det inga fler och hon har sökt säkert.. jaa.. hur många som helst. Så det är inte så _bara_... Jag börjar alltid må så dåligt när folk skriver sådant här :( Usch.. :( Snacka om att man vill sjunka genom jorden.. :( Nu menar jag inget illa, jag får ju skylla mig själv som inte har nått jobb...

    SvaraRadera