Tusen frågor

Jag prisar Google och alla människor som redan har undrat över det jag undrar över.

Känns liksom som att alla dumma frågor redan är ställda så jag har väldigt svårt att komma på nya vilket ju är en ovanlighet men rätt skönt faktiskt! Jag brukar ju annars vara den som frågar det ingen annan vågar fråga och framställer mig själv som världens konstigaste människa (vilket jag iofs inte bryr mig speciellt mycket om, har jag en fråga vill jag ju ha ett svar).

Sen finns det ju människor runtomkring som jag kan terrorisera. Malla har redan blivit lite utsatt, stackarn.

I eftermiddag ska vi faktiskt till några kompisar och äta middag. Det var tusen år sedan vi sågs och hon har precis varit gravid så henne ska jag utnyttja för råd och tips. Jag ska definitivt fortsätta träna och då hon 1. är instruktör på Korpen och 2. tränat under båda sina tjockisperioder känns det som att hon har lite nyttigt att tillföra min redan fullsmockade (?) hjärna.

Kost är också något som ligger mig varmt om hjärtat. Inte det faktum att jag gillar att äta, utan att jag nu vill vara ännu mer noga med vad jag stoppar i mig. Alla gör ju på sitt sätt men jag tänker in i det sista försöka undvika hetsätning av godis, chips, choklad osv. Bara för att man är på smällen behöver man ju inte bli fet, va? Säger jag nu... nästa vecka har jag väl gått upp tio kilo, bara därför.
Nä, men seriöst, jag vägrar stoppa i mig en massa skit. Det kan ju absolut inte vara till någon nytta och oftast finns det en anledning till varför man känner sig sugen på saker och ting. Sötsug, till exempel, beror oftast på oregelbundna måltider och krombrist.
Därför ska jag springa förbi på ICA tvärsöver gatan och köpa krom. Jo, för jag som annars aldrig äter godis känner om kvällarna ett alldeles otroligt, hemskt sug efter det sliskigaste jag kan finna. Det kunde jag aldrig tro.

Men nu ska jag gå ut på morgonpromenad med hunden, innan frukost och tapetsering måste man ju sparka igång kroppen!