Tar mig an...

...Helenas utmaning.
Jag gillar att skriva sanningar om mig själv. Ego, va? Fast jag gillar även att skriva lögner om mig själv så det går väl på ett ut.

So, here we go.
Jag går helst och lägger mig vid 22-tiden om kvällarna. Samt stiger upp klockan 06. Tråk-tanten nummer ett, med andra ord.
Jag tycker inte att en kväll på krogen är värd baksmällan dagen efter. Därför går jag nuförtiden ut väldigt, väldigt sällan.
Jag har problem med mat. Antingen äter jag för mycket under en period, eller så äter jag för lite. Mittimellan är som inte ett alternativ, jag har svårt att lära mig vad som är lagom.
Min fulaste ovana är att jag tror att jag vet hur allt ska göras på bästa sätt. En riktig besserwisser. Till mitt försvar måste jag säga att jag oftast har lösningar på de flesta problem.

Jag tycker att många av bloggarna jag läser är usla och tråkiga, men ändå kan jag inte sluta läsa dem eftersom jag är för nyfiken.
Jag har varit otrogen, inte mot min sambo men mot någon annan. Jag skäms inte ens för det. Inte det minsta. Jag är snarare glad att det blev som det blev.
För det mesta bildar jag mig fort en uppfattning om folk, oftast behåller jag den uppfattningen. De första intryck någon gör på mig lär alltså bli de intryck jag påverkas av när jag bedömer om jag gillar personen eller ej. Kanske är jag för snabb att döma, vad vet jag, men jag vet i alla fall vem jag gillar och vem jag inte gillar. De sistnämnda undviker jag.

Jag har varit för full och spytt i min mammas bil. Förra sommaren.
Jag är extremt dålig på att höra av mig till folk. Det är inte det att jag inte vill, jag kommer mig bara inte för att göra det. Det hatar jag med mig själv.
Om jag inte hinner träna blir jag sur, sur som fan.