onsdag 31 mars 2010

Roliga hundsaker.

Jag och Harley var på den berömda hundkursen igår.
Matte lite småkinkig eftersom middagen skippades till förmån för simning men ibland är det väl så att man måste offra sig. Humöret blev dock bättre allt eftersom.

Till vår tisdagsgrupp hör en liten svart, lurvig hund som skäller och morrar hela tiden. Det är Harleys ärkefiende och han drömmer om den dagen då han kan sluka honom med hull och hår. Den lilla svarta är verkligen hunden from hell, helt galen.
Igår anlände hans ägare utan honom. I stället hade hon med en helvit, precis likadan hund, fast lite mindre monster. Hon påstod att hon tagit med honom i stället för att det var teori och hon ville inte att den andra skulle störa hela tiden.

Alla svalde hennes förklaring och vi fortsatte som vanligt. Men ni kan aldrig gissa vilken upptäckt jag gjorde! Efter halva tiden satte jag mig bredvid henne för att träna Harley lite extra och det var då jag märkte det. Hon hade på sig höga, svarta stövlar och hela skaftet var täckt av svart, lurvigt hår! Det finns ju ingen annan slutsats att dra än att kvinnan blivit less sin galna hund, slaktat den och använt pälsen till sko-lurv!
Jag dömer henne absolut inte, jag hade gjort precis samma sak. Har varit ytterst nära att mina hundar fått sätta livet till några gånger men hittills har jag lyckats hejda mig.

Fast Harley skulle bli en alldeles otroligt varm och fin jacka.

På samma kurs finns det en karl i 30-årsåldern. Han är nog tråkigast i världen, skrattar aldrig åt ett enda skämt som jag drar (då är man verkligen tråkig) och varje gång hans hund kommer och puffar med nosen för lite kärlek och uppmärksamhet säger han argt "lägg dig ner!". Hans tjej brukar också vara där och hon är präktig som få. Tittar nedlåtande på mig när Harley försökt döda den elaka svarta, som han gör minst en gång per träningstillfälle. Jag klandrar honom inte eftersom den andra hunden alltid försöker bita honom först, men självklart har jag kontroll på kopplet och tillrättavisar min hund när det väl händer.

Präktiga människor är bland det värsta jag vet. När de inte ens försöker dölja hur mycket bättre än mig de tycker att de är- ja det är ännu värre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar