Tråkighetsministern

Hej och välkommen till Sveriges just nu kanske tristaste vardag.

Jag känner mig så jävla gammal! Gör en massa tråkiga saker (ringer viktiga samtal, renoverar, städar, funderar på ekonomin) och blogginläggen blir ju därefter. Bleka, grå och intetsägande. Man får ju nästan dåligt samvete för att folk tvingas läsa skiten men å andra sidan är det ju ingen som sitter med kniven mot strupen precis.

Malla, jag tycker att vi ska ta och ses någon dag.
Har faktiskt riktigt juicy news, tro det eller ej!
Eller ja... det var väl mest bara ett lockbete. De är väl inte så juicy precis, mest skitsnack kanske.


Sambon har tagit med sig hunden och på sig skidorna för en tvåmila-tur på skidor, han har beställt hämtning i eftermiddag.
Innan dess ska jag försöka hinna (orka) städa bort dammet som lagt sig som en fin hinna i husets alla rum. Praktiskt egentligen, med alla möbler i samma snygga dammgråa färg. Mindre praktiskt att jag inte kan låta bli att dra med fingrarna på alla plana ytor för att se om det bildas ett streck, vilket det så klart gör. Ska försöka värma upp huset tillräckligt mycket och vänta ett par timmar tills det blivit lite varmare ute, sen ska jag ge övervåningen årets första vädring.
Jag längtar verkligen tills dörren kan stå öppen från morgon till kväll, börjar kännas lite instängt och syrefattigt här inne nu, trots att det drar friskt från dörren som har en trasig gummilist.


Vad tycker vi egentligen om telefontider? Kan någon förklara för mig varför folk har telefontid typ mellan 8.15-8.22?
Man kan väl anse att det är lite snålt tilltaget. Menar, det kostar ju inte dem någonting att folk ringer.