Sällskapssjuk

Såna här dagar får man nöja sig med vad som finns i huset.

För tillfället råkar det vara en stycken sällskaps- och springsugen Australian Shepherd. Collien har vi lämnat bort över natten/dagen- hon löper och det kändes rätt med en liten paus från en gnyende hanhund. Så, roten till det onda är för tillfället bortrest.

Hemmets två hurtbullar (i normala fall är vi tre, läs föregående inlägg) har varit vakna en bra stund nu och ska strax göra sig redo för en lång promenad genom byn. Vi har varit på OK ( jag är mäkta stolt över att min hund är så fantastiskt bra på att vänta utanför affären) samt till uttagsautomaten på andra sidan vägen. Vi satt en lites stund på bron och läste lokaltidningen och förfasade oss över vart världen är på väg. Bekymren försvann fort när vi kastade leksak en stund så nu är vi redo för lite motion och social träning.

Lördagsmorgnar är perfekta för koppelpromenader, mycket störningar (alltså grejer runtomkring, inte personlighetsstörningar även om jag misstänker att sådana också går att hitta) och bra träning för mitt blåbär.

Mitt fega omplaceringsblåbär som måste få lite självförtroende!