The Larsson-mountain

I morgon är det dags för årets första Larssonberget-tur. Det blir även mitt första besök på den höga kullen, vintertid alltså. Jag har bevisligen varit där förut, även om jag inte finns med på någon av bilderna så är det faktiskt jag som har tagit dem. Med min mobilkamera. Så det så.

Jag måste ju faktiskt testa själv innan jag drar upp någon annan stackars sate. Det är ingen kylbagsutflykt direkt, är beredd på både en och två andningspauser på vägen upp. Förhoppningsvis har de lata skotermänniskorna varit där redan så att vi har ett spår att gå på, annars lär det bli lite väl krävande.

När jag ändå är inne på friluftstemat kan jag säga att jag är lite förbannad på Haglöfs som inte tillverkar OXO q-ryggsäcken mindre än 55 liter.

Jag ville ju ha precis en sån, fast mindre.

Jag är jävligt nöjd med mitt liv just nu, jag gör det jag vill göra och skiter i om någon tycker att jag borde göra något annat. Så himlarns enkelt! Däremot har jag ett stort problem- min begynnande demens.

Jag glömmer saker på jobbet. Jag tänker på något, tycker att det skulle passa utmärkt i bloggen- och glömmer bort det. Jag tappar bort min plånbok hela tiden. Jag skriver handlingslistor och lämnar dem hemma.

Det kan då inte bero på att jag har det för stressigt, jag är nog den människa som stressar minst av alla jag känner, så jag vet inte riktigt vad som är fel. I och för sig glömmer jag ofta bort att jag glömt att göra något så det reder ut sig självt, kan man säga.