måndag 29 mars 2010

Släng och förträng

Om det vore så lätt.

Jag känner en liten klump av illamående i min... ja inte i magen precis, mer i halsen om ni förstår vad jag menar? Än så länge har det bara resulterat i en massa (kvinnliga så klart) rapar och jag hoppas att det stannar därvid. Jag hade som inte planerat att må illa, förstår ni. Ska hälla i mig lite kaffe och se om det hjälper. Det brukar ju vara bra för allt.

Sitter på jobbet och ugglar, ska snart bege oss mot dagens arbete i Öjebyn. 18.00 slutar mitt pass och då ska vi tapetsera i några timmar- härligt. Eller nåt. Jag är lite orolig för känslostormar när saker inte går som de ska.. men enklast är väl att se till att det inte jävlas då. Hur det nu ska gå till.

Det känns förresten overkligt det här med ärta i magen och allting. Som att jag inbillar mig och egentligen bara är en sur, lat och konstig människa. Jag är lite irriterad över att ultraljud och sånt inte sker förrän om en evighet, har ju gått och skrämt upp mig själv genom att läsa en massa om "missed abortion" och "ofostrigt ägg". Jag har ju inte speciellt mycket symptom och inbillar mig därför att något skulle vara fel, i stället för att vara glad över att det går så tusans lätt hittills.
Någon annan som varit i samma skrämselträsk?
KAN man få ett tidigt ultraljud om man tjatar tillräckligt mycket/ber snällt/förklarar sin oro? Känns som pest och pina att vänta till vecka 20. Jag har aldrig varit bra på att vänta. Det lär inte ändra på sig nu.

Sovit illa inatt, det har dragit och haft sig i mage och ljumskar. Inte ont, mer obehagligt.

Ska bli spännande att se hur det här går. Två veckor kvar tills jag får träffa den där barnmorskan som tydligen kommer att vara elak och ta blod och grejer från mig.

Hur ska jag sluta oroa mig? Sluta tänka att det säkert har slutat växa och bara ligger där inne och kommer ut om någon vecka?
Tips och råd mottages tacksamt.

3 kommentarer:

  1. jag tror det hör till att inbilla sig att det inte är ngt i magen. jag var livrädd på ultraljudet att det inte skulle vara ngt och så skulle det bli deadly pinsamt ba "men asså, här är d ingen bebis". Ja, nu vart det ju inte så.

    SvaraRadera
  2. jag vet inte om det finns här i piteå, men man kan tydligen gå på privat-ultraljud eller nått. Jag vet inte. Men du ska ju veta att om du ska gå på ett tidigt ultaljud (typ vecka 9 eller nått om du ska se hjärta och så) så är det ett såkallat VUL dom gör (vaginalt ultraljud). Jag var på ett sådant när jag väntade Johanna. Jag blödde lite och vart orolig. Dom ville inte ha dit mig egentligen men jag tjatade och ringde flera gånger och tillslut fick jag komma dit.

    SvaraRadera
  3. Jag var likadan men då har jag också gått igenom missed abortion mm åh på allt det så blödde jag konstant från v5 till v13 då jag väntade Herman.. gjorde ju de hela inte lättare.
    Du ska se att allt är bra med ärtan åh att det inte bara är en liten innahållande prutt du har i magen ;) Kram Helena

    SvaraRadera